">

Och när man sedan håller på att köpa tärnad cantaloupemelon på Sjunde Avenyn råkar man få syn på Nick Dunne, och pang, där är någon som känner en, någon som känner igen en. Och det gäller er båda två. Ni tycker båda att precis samma saker är värda att minnas. (Fast bara en oliv.) Ni har samma rytm. Klick. Ni känner helt enkelt varandra. Och plötsligt ser du hur ni läser i sängen och våfflor på söndagar och hur ni skrattar åt ingenting och hans mun mot din. Och det är så bortom okej att man förstår att man aldrig mer kan nöja sig med det som bara är okej. Så fort gick det. Man tänker: Jaha, här är resten av mitt liv. Äntligen är det här.

Facebooktwitterredditpinterestlinkedintumblr

Related Quotes

popup close button